Från tv-monopol till dagens kanalsoppa…

Som en enkel hantverkare med pensel och färgburk kom jag att ta anställning på det som kom att kallas Grafiska Ateljén på Sveriges Television 1960. Det blev många glada år – från att ha jobbat på varuhus med att texta skyltar, prislappar och lite då och då fått äran att göra fönsterskyltningar fick jag nu måla skyltar med namn på tv-programmen och långa listor med medverkande. Inte bara det – till tv-teatern fick man göra rekvisita. Det kunde vara bokomslag, restaurangmenyer, affärslogotyper, amerikanska universitetsflaggor ja det fanns ingen gräns för vad man behövde fuska fram till en tv-uppsättning.

Men under alla dessa år fick man också lära sig den stränga TV-DISCIPLINEN. När de glada producenterna kom med sina manus – så skulle dom vara inne en vecka innan leverans.
Inga i stunden glada påhitt! Nej – ordning och reda! Minsann…


Efter många år i det trygga monopolet bytte jag på 80-talet till den lilla systerkanalen UR. Varför är en annan historia – den stavas ”teknisk utveckling” bl a. Och det ångrar jag inte. UR hade en teknisk chef som inte gick i moderföretagets ledband. Håkan Öster heter han – fortfarande – men arbetar nu på SVT.

Vi var nu i en brytningstid när Stenbeck – den legendariske – började med tvsändningar från London. Han och flera aktörer behövde hyr studiotider i Sverige. Big NO NO för SVT – men Håkan Öster sa Välkommen till oss!  Och dom kom till Stocksunds gamla baracker – jag kan inte säga annat…
Här gjorde Utbildningsradion sina utmärkta produktioner. Ett litet snickeri och målarkillar hade vi. Willy Björkman var en sjusärdeles trevlig, hjälpsam och duktig snickare som nu jobbar i 4;ans Bygglov.

De externa kunderna hyrde in sig på kvällarna och vi hade fritt fram att extraknäcka Först jobbade man 8 till 17 med UR jobb. Sen tog man liten paus och fortsatte med ”I kväll Robert Aschberg” eller  ”Efterlyst” med Hasse Aaro till ca 23. Jätteroligt – men nu fick man prova på andra sätt att producera! Nu fick man sina uppgifter samma kväll som man gick i sändning. Jag arbetade då med sk textgenerator – man skrev in sina medverkandenamn och rullande avannonser på ett skivminne. uppgifter som kunde ändra sig under kvällens lopp. Ingen risk för att man satt och hade det tråkigt. Robban var väldigt kreativ med att hitta på ”roliga skyltar” som man fick handmåla på studs… För mina gamla arbetskamrater på SVT var detta ett vidrigt sätt att jobba – men vi på URtekniken tyckte att det var kul.. Detta extraarbete gjorde att UR tjänade en massa extra pengar och under en tid hade UR en studio som var tekniskt mycket modernare digitalt än SVT – men det tog dom igen sen förstås…

Generellt hade UR en mycket generösare inställning till personalens möjligheter att utveckla sig personligt. Tillsammans med en annan trädgårdsintresserad medarbetare Eva Lundqvist,  redigerare fick vi tillsammans med fotografen PEA Sternlind göra flera pausfilmer om blommor som också visades . Skulle ALDRIG ha hänt på SVT…
Maggan Hornberg